Det här är jag. Har hunnit bli 34 år, bor tillsammans med man och tre barn i en norrländsk kustby. Jobbar, tränar och stortrivs i största allmänhet med livet. För tio år sedan var jag betydligt tyngre, vägde som mest 102 kilo och upplevde vardagen som ganska tung och tröttsam utan att känna någon större energi till nåt annat än att bara vara. Efter att första barnet var fött så kände jag att jag fått nog. Kunde inte ha det så här energifattigt, orkade inte med vardagen som jag ville så jag började ta långa promenader med den lilla bebisen i barnvagnen. Promenaderna gjorde susen, energin ökade och kilona försvann sakta men säkert. Barnet blev äldre, promenaderna byttes ut mot lätta, korta löpturer. Det gick varken fort eller lätt, men jag sprang, känslan av att klara nåt jag förr inte kunde gjorde att jag fortsatte. När barn nummer två hamnade i magen hade jag lyckats etablera en träningsrutin. Jag sprang några gånger i veckan men när magen växte så fick löpningen läggas på is. Efter några månader efter att barn nummer två kommit till världen kände jag ett sug att börja med löpningen igen, och jag kom igång med den igen. Och det kändes som förra gången jag började: det gick verkligen inte fort. Det var förjävla svinjobbigt varje gång men jag levde på den härliga känslan som alltid infann sig efter ett träningspass trots att kroppen känts svårt och ofantligt plågad - Yes! Jag gjorde det-igen!! Och så fortsatte det, kroppen blev starkare för varje pass som genomfördes, energin och känslan av att jag faktiskt klarade det jag ville klara ökade alltmer. När det tredje barnet var två veckor gammal hade jag byggt upp en sådan otrolig längtan efter att få börja springa så jag tog på mig löpardojorna och gav mig ut på den första lunkande löpturen (och tro mig, det var nog mer lunk, men jag kom ut, och det var huvudsaken), och jag kände att jag var på banan igen.
Idag är mitt yngsta barn snart 8 år. Jag har hunnit med två Vätternrundor, två Lidingölopp, ett vasalopp och en halvmara. Och så några smålopp på det. Träning har blivit en naturlig del av mitt liv och jag skulle inte klara mig utan den. Genom träningen känner jag mig balanserad, energisk och kreativ. Den hjälper mig att sätta upp målbilder både privat och i jobbet, träningen hjälper mig att inse att man klarar att nå sina mål bara man lägger ner tid, energi och jävlaranamma i det man vill genomföra. Jag känner mig mer tålmodig och förberedd på vardagens många prövningar. Jag vågar prova på nya saker som "mitt gamla jag" aldrig skulle drömma om att testa. Jag känner mig mer ödmjuk gentemot andra, jag gläds över att se andra lyckas med sina egna utmaningar och bedrifter, då jag fått känna på vad som krävs när det väl gäller. All ryggvärk, spänningshuvudvärk, ja praktiskt taget alla krämpor som jag hade före träningslivet är som bortblåsta. Kort sagt hjälper träningen mig att vara den människa som jag vill vara, att ha möjligheten att vara mitt bästa jag.
Och nu till maten, och till varför jag gör den här gröna resan under en period framåt. Mina matvanor har under de sista tio åren förändrats radikalt. Jag tycker fortfarande om god mat och kommer nog alltid att göra det, numera äter jag dock betydligt mindre portioner av det goda. Jag väljer bort halvfabrikat, utländskt kött och utländsk mjölk. Väljer frukt istället för choklad under veckan. Även om vitt socker tenderar att slinka ner ibland så är det en begränsad mängd som slinker ner. Fullkorn istället för det vita vetemjölet i vardagsmaten. Havregryn istället för fabrikstillverkade flingor. Som sagt, även om matvanorna har förändrats så skulle jag vilja se hur kroppen reagerar om jag ändrar kosten ännu mer - vilka träningsresultat kan jag få med en förändrad kost, händer det nåt med vikten? Under hösten har jag ätit allt mer Rawfood efter att storasystern blivit en aktiv förespråkare för denna kost. Även om jag inte gått "all in" på rawfood så känner jag att när jag äter mycket frukt och grönt känner jag mig lättare i kroppen. Jag har blivit snabbare i löpspåret, jag känner mig lättare i kroppen, har tappat ett par kilon och ja, jag känner mig faktiskt att jag måste prova det här!
Så i morgon börjar det. Det kommer att bli smoothies, stora härliga gröna sallader frukt, nötter, oljor och fröer i mängder, och ja jag kan bara säga att det ska bli väldigt spännande att se vilken effekt en sådan kost har på denna 34-åriga tjej.
Väl mött, och nu kör vi - mot nya utmaningar och mål!
